Hur vågar ni?
(förlåt, ska försöka skriva mer regelbundet)
om jag hade proteser, skulle jag då uppskatta om någon målade dit stygn på sin arm och sa samma sak?
om jag skulle ha förlrat ett bröst i bröstcancer, skulle jag då inte bry mig om någon lindade sitt bröst och sa att den har varit med om samma sak?
om jag berättade att man styvfar tog livet av sig som liten, skulle jag då inte koka av raseri om någon ljög ihop om att den har haft en styv/far/mor som gjorde samma sak?
vissa saker är heliga och det förstår man. genuimt och det har oftast inte med uppfostran att göra, utan den är ditsatt från födseln den förståelsen, precis som motorik enligt mig. visst får man träna upp vett, men det finns alltid där, redo att nyttjas.
jag kan lova att 99 % av dom som sitter och läser detta håller med mig, men ta då era kajal ögon och titta på er själva. för dom flesta är precis likadana.
patetiska små as som borde veta bättre än att springa och snacka en himla massa skit.
återigen tar jag upp detta om att folk ljuger till sig sjukdommar för att må dåligt. det gör så ont i mig, och ja, jag får en lust att sålla människor. stå vid dörren och nästan peka vilka som får komma in och inte. nu tycker många att jag är totalt dum i huvudet, men då får ni ta det i diskussion med mig. för jag ska egentligen inte klaga. jag har alltid haft förtur psyk av diverse slag, men ändå har jag upprepade självmordfösök bakom mig. att jag kunde få hjälp på 15 minuter är nog det som har räddat mig. att jag efter en misslyckad hängning kunnat ringa mina kontaktpersoner som direkt skjutsat mig till psyk där jag hade en självklar plats, har räddat mig. jag menar inte att jag står över andra och kan peka ut vilka eller inte. men det gör jävligt ont när ens styvfar faktiskt behövde hjälpen men inte kunde få den, så han faktiskt tog livet av sig. det svider som fan, för han har varit det enda stabila i mitt liv och efter han försvann eskalerade allt till de värre med droger och självstypning.
så nej, jag är inte bättre än dig, men du ska inte ta plats på ett psyk när du har tonårshormoner och mest skriker efter uppmärksamhet när sånna som Lasse behöver hjälp men inte får det och dör. JAG HATAR ER! JAG HATAR ER SÅ ATT HJÄRTAT GÖR ONT ALLA ERA JÄVLAR SOM LEVER PÅ "SJUKSKRIVNING" OCH TID PÅ PSYK!
Jag hatar er alla för jag saknar den tiden så mycket! Jag hatar er lika mycket som mitt hjärta kommer vara fylld av tacksamhet och kärlek till Lasse!
skriv gärna kommentarer, för jag tar det!
om jag hade proteser, skulle jag då uppskatta om någon målade dit stygn på sin arm och sa samma sak?
om jag skulle ha förlrat ett bröst i bröstcancer, skulle jag då inte bry mig om någon lindade sitt bröst och sa att den har varit med om samma sak?
om jag berättade att man styvfar tog livet av sig som liten, skulle jag då inte koka av raseri om någon ljög ihop om att den har haft en styv/far/mor som gjorde samma sak?
vissa saker är heliga och det förstår man. genuimt och det har oftast inte med uppfostran att göra, utan den är ditsatt från födseln den förståelsen, precis som motorik enligt mig. visst får man träna upp vett, men det finns alltid där, redo att nyttjas.
jag kan lova att 99 % av dom som sitter och läser detta håller med mig, men ta då era kajal ögon och titta på er själva. för dom flesta är precis likadana.
patetiska små as som borde veta bättre än att springa och snacka en himla massa skit.
återigen tar jag upp detta om att folk ljuger till sig sjukdommar för att må dåligt. det gör så ont i mig, och ja, jag får en lust att sålla människor. stå vid dörren och nästan peka vilka som får komma in och inte. nu tycker många att jag är totalt dum i huvudet, men då får ni ta det i diskussion med mig. för jag ska egentligen inte klaga. jag har alltid haft förtur psyk av diverse slag, men ändå har jag upprepade självmordfösök bakom mig. att jag kunde få hjälp på 15 minuter är nog det som har räddat mig. att jag efter en misslyckad hängning kunnat ringa mina kontaktpersoner som direkt skjutsat mig till psyk där jag hade en självklar plats, har räddat mig. jag menar inte att jag står över andra och kan peka ut vilka eller inte. men det gör jävligt ont när ens styvfar faktiskt behövde hjälpen men inte kunde få den, så han faktiskt tog livet av sig. det svider som fan, för han har varit det enda stabila i mitt liv och efter han försvann eskalerade allt till de värre med droger och självstypning.
så nej, jag är inte bättre än dig, men du ska inte ta plats på ett psyk när du har tonårshormoner och mest skriker efter uppmärksamhet när sånna som Lasse behöver hjälp men inte får det och dör. JAG HATAR ER! JAG HATAR ER SÅ ATT HJÄRTAT GÖR ONT ALLA ERA JÄVLAR SOM LEVER PÅ "SJUKSKRIVNING" OCH TID PÅ PSYK!
Jag hatar er alla för jag saknar den tiden så mycket! Jag hatar er lika mycket som mitt hjärta kommer vara fylld av tacksamhet och kärlek till Lasse!
skriv gärna kommentarer, för jag tar det!
Kommentarer
Postat av: Anonym
det är hemskt att läsa om hur dåligt du har mått men jag är glad att du kommer ihåg lasse med kärlek för du och ola var hans barn.
Trackback
